Kvinnan på balkongen mittemot har fått sällskap. Numera är där en man vid hennes sida, han är smidigt lång och påtar ofta koncentrerat runt bland balkongväxters jord, sprider skyndsamt fram besticken på den rutiga bordsduken med den ena handen, och halar fram tallrikar med den andra.
SEDAN kommer steken fram.
Och kvinnan, hon sitter på sin vanliga plats: på huk, lutande mot balkongdörren med cigaretten i hand och drar långa giriga bloss på den glödande pinnen. När hon sedan blåser ut röken blundar hon, samtidigt som hon vänder upp ansiktet mot de bulliga molnen och solar sig i gråbläckets glans.
Idag, när åskan plötsligt dundrade till och skakade om bland silverbesticken med ett klirr, satt både mannen och kvinnan på plats på balkongen mittemot. Att döma av deras hållning såg det ut som om de just drack någon sju-sorters-kak-kaffe, och Mallorca-bruna som de var, hissade de inför vädret till slut ner den vita flaggan och kröp motvilligt in bakom persienngaller.
Jag betraktade deras ögon som länge rullade fram och tillbaka däremellan gliporna. Ögonen såg precis ut som den illa tuktade kulan i ett flipperspel.
Åh, trevligt för oss läsare att semesterpausen är över måste jag säga!!
SvaraRaderaÅh, så fint att höra! Och det är trevligt att även se dig här måste jag säga!
SvaraRadera