Till slut blir vardagen även den fylld med små lyxiga stunder. En av dem är den med mitt förmiddagskaffe. Likt många andra kan jag inte vara utan mitt förmiddagskaffe, men olikt många andra kan jag inte heller vara utan en banan till kaffet.
Det hela började en gång för längesedan med att kaffet jag drack smakade stoft och magen levde sin lilla jordbävning strax innan lunch, och jag tänkte - varför inte slå två bananflugor i en smäll, för att stilla hungern och mildra kaffet?
Och sedan dess har detta par varit helt oskiljaktiga. Smaken som dividerar däremellan den söta bananens smil och kaffets svarta öga är en till synes stilla dans, gjord på vals, med inslag av karibiska rytmer på ett eldigt hav. Någonstans på ett ljusskyggt kontor mitt bland de svenska vårvindarnas alléer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar